Åkarna tar över

Under 1980-talet så var dom flesta skateboardföretagen ägda och skötta utav just skateboardåkare istället för sportföretag och utomstående investerare. Detta gav dom en annan prägel och insyn i kulturen, liknande den som fanns under 60-talet när tillverkarna var surfare. Nya trick och stilar fortsatte att utvecklas och snart så fanns det två väldigt distinkta typer utav åkare, Vertikala och Streets. Dom förra åkte i ramper och använde sig utav hopp för att göra trick i luften medan dom senare fortsatte att pressa gränserna för den gamla freestylestilen och grindade på räcken, tvära vändningar och snabba åkningar.

Många trick ”uppfanns” och finslipades under denna tid som idag tillhör dom flesta åkares standardrepertoar. Även nya brädor, hjul och truckar togs fram och anpassades till dom två olika genrerna. En hårdare attityd dök även upp då många punkare började intressera sig för att åka och med dom så kom en ny mix utav folk in i bilden. Nästan helt borta var dom rebelliska, kaliforniska surfarna och nu så kom en ny argare generation in på scen.

Samtidigt så fanns det väldigt få skateboardparker i landet och många hade portat eller förbjudit dom mer extrema åkarna och stilarna. Åkarna letade upp stora gallerior, privat mark och andra platser för att kunna åka på vilket ledde till att många företagare, kommuner och landägare började förbjuda skateboardåkning på deras områden. En strid påbörjades mellan åkarna och förbudsmakarna vilket ledde till den klassiska bilden utav skateboardåkare som huliganer och trubbelmakare. 1990-talet kom och den vanligaste förekommande stilen var street åkning eftersom tillgången till parker och ramper var sällsynt för många åkare. Brädorna fortsatte att utvecklas och formgivningen var då i princip den standarden som vi fortfarande har idag. Åkare ansågs fortfarande vara ligister eller töntar, beroende på vart man levde och kulturen i sig var liten och inte så utspridd, då svartmålningen hade lett till att många sponsorer och investerare höll sig undan.

Sen i slutet utav 90-talet som kom ”Tony Hawk’s Pro Skater” ut på Playtstation och en rad andra plattformar. Förutom Tony Hawk så innehöll spelet flertalet andra mer eller mindre kända åkare och legender. Spelet i fråga emulerade deras stilar väldigt väl och fokuserade väldigt mycket på långa kombinationer utav trick i olika spellägen samtidigt som det fångade kulturens attityd och färgstarka personlighet. Det som fångade dom flesta dock den utmärkta fysikmotorn och spelkontrollen som gjorde spelet både lättillgängligt men utmanande. Som dom brukar säga: Lätt att lära sig, svårt att bemästra. Spelet blev en försäljningssuccé och i och med uppföljaren som i mångt om mycket lade till flertalet förbättringar så fick allmänheten upp ögonen för skateboarding igen. Försäljningen utav brädor ökade vid varje ny del utav spelserien och allt större namn inom både musik och Tv började kopplas till kulturen. Flera band så som Green Day, Sum 41 och Blink 182 marknadsfördes med en skatepunk attityd.

Även försäljningen utav skateskor ökade återigen för första gången sen deras introduktion under 70-talet. Det blev modernt att bära märken så som DC Shoes och många stora sportklädesmärken så som Adidas och Nike hakade på den nya trenden. Många av deras kunder var dock inte skateboardåkare själva utan relaterade mer till musiken och spelen.